Tidningsartiklar och föreläsningar - av Lars Fredriksson Genom Peking på två hjul © Lars E Fredriksson Publ. i Stockholms Tidningen Lördag 24 mars 1984 ss. 20-21 under: Resdax Mittemot vänskapsbutiken på långa fridens gata; Chang’an ≥§∞≤Ω÷ finns en cykelreparatör som för en mycket liten avgift hyr ut cyklar. Att vara cykelburen i Peking är att vara fri. Inget annat sätt att se Peking kan rekommenderas. Oändligt sakta kan man glida genom de smala gränderna i timmar och då och då göra ett strandhugg vid något tempel eller litet matställe, kanske blanda sig med de prutande spekulanterna vid någon av Pekings många frimarknader eller slinka in i någon hantverksbutik eller andrahandsaffär. Detta är en sysselsättning som lär mycket om kinesisk vardag. Man kan cykla omkring varje dag i månader och ändå hitta nya överraskningar. De flesta gator i Peking går i öst-väst, nord-syd riktning och än utan karta är det svårt att åka helt vilse om man bara håller reda på väderstrecken. Pekingborna själva har mycket gott lokalsinne. Jag har till och med hört en gumma vid ett marknadsstånd be att få den östra melonen. Det område som ger mest är fortfarande Qianmen och Dazhalar. För att komma dit är det enklaste sättet att cykla längs Chang’angatan rakt västerut förbi järnvägsstationen och Peking Hotell och när man når fram till Himmelska fridens torg, Tiananmen, svänga av mot söder. Man passerar Folkets stora sal, “Maosoleet” och förbi de två portarna, de tidigaste av alla portar i den numera rivna stadsmuren och som ledde in till Tartarstaden Glädjekvarteren Det tättbebyggda område som man kommer fram till kallas främre porten; Qianmen och Dazhalar. Utanför Qianmen, som byggdes 1419 samlades alla slags krämare och hantverkare. Den fjärde gatan västerut från Qianmens storgata («∞√≈¥ÛΩ÷) leder in till de gamla glädjekvarteren, där Pekings överklass mötte sångflickor och aktörer i de många tehusen, bordellerna och värdshusen. Denna trånga och livligt trafikerade gata utgör en mycket skarp kontrast till den breda Chang’an. Kanske måste man gå av cykeln och leda den en bit, medan man tittar i skyltfönstren till de otaliga butiker som ligger där . Besök gärna Tongrentang (Õ¨» Ã√) ett av Pekings äldsta och bäst sorterade apotek för traditionell medicin. Titta på uppvägning av malet hjorthorn se ginsengrötter och torkade skinn av geckoödlor. Det är en verklig utmaning att försöka identifiera dofterna. På samma gata finns päls- och sidenbutiker. I skoaffären kan man köpa bomullssulade “gubbskor” eller “munktofflor”, korvar, bakverk, inlagda grönsaker, fina kryddor och såser hör till specialiteterna i kvarterets andra butiker. “Stekta vårtor” Just där kolmarknadsgatan, Meishijie √∫ –Ω÷ korsar ligger i det sydöstra hörnet ett utmärkt etablissemang som serverar ångkokta köttfyllda degknyten, jiaozi Ω»◊” samt andra smårätter som passar väl till fatölet (sheng pijiu …˙∆°æ∆)eller “erguotou” ∂˛π˝Õ∑ gaoliangsprit ∏fl¡∫æ∆. I dessa kvarter ligger många små matställen. Här finns bland mycket annat gott “stekta vårtor” (chao gede’r ≥¥∏Ì¥Ò) ,“kärrdragarbörs” (dala (eg.dalian) huoshao Ò◊ÒÕª…’) och “bönosthjärna” (doufunao ∂π∏؃‘). Styrkt av en liten måltid kan man sedan lättjefullt glida genom de grå gränderna putsade av dammet från tusen vindar som varje vår blåser in från Gobiöknen. Pekingbor har liksom många andra stadsbor stort behov av natur, och krukväxter och miniträdgårdar finns i överflöd. För att njuta av deras blommande prakt måste man slinka in på någon av innergårdarna. Det är legitimt att gå vilse och som utlänning blir man nästan alltid väl bemött. Följer man sedan en av gatorna söderut och på den första stora gatan svänger österut kommer man till “Pärlmarknaden” (Zhushikou ÷È –ø⁄)”. Här ligger en av Pekings många andrahandsbutiker (Xiequn xintuo shangdian –≠»∫–≈Õ–…õÍ) och man kan hitta allt från koleldade sängvärmare i mässing, kinesiska instrument, pälsfodrade överrockar och sidenkläder till stereoanläggningar, kylskåp, skridskor, klockor och glasögon. Söderut på Qianmens storgata kommer man till Tiantanparken och norrut tillbaka mot portarna är gatan kantad med ännu fler butiker. I en gränd tillverkar man kinesiska “bessmanvågar” i en annan kan man om man har tur hitta den gamle man som förser traktens barn med ler- och vaxfigurer, motsvarigheter till våra tennsoldater. Dessa små mästerverk är utsökt framställda med motiv från kända historiska berättelser och modern mytologi. Man kan till exempel hitta en kapitalist i hög cylinderhatt med anletsdragen lånade från grisen Zhubajie i romanen om Kung Markatta. Hela distriktet utanför Qianmen är fortfarande fullt med små värdshus och utanför kontoret som anvisar rum för resande står långa köer med folk fullastade med bagage och väntar på sin tur. Skrubbning på badet Efter timmar av cyklande i det fina Pekingdammet är det bästa man kan ta sig för att gå på det fina gamla badhuset österut på färskfiskmarknadens (xianyukoujie œ ”„ø⁄Ω÷) gata. Vid ingången kan man köpa schampo, tvål och te och om man vill vara grundlig kan man köpa bambubrickor som berättigar till pedikyr och skrubbning. Skrubbningen kan rekommenderas, den är i själva verket en form av rengöring kombinerad med massage (zuobei ¥Í±≥). Utförd av en gammal rutinerad badmästare är detta en mycket vällustfylld upplevelse. Färskfiskens bad (yuchi ‘°≥ÿ) är ett av de äldsta i Peking och den gamla inredningen har i sin enkelhet en fin patina och atmosfären och de invanda rutinerna hos de anställda ger stället en karaktär som går långt tillbaka i tiden. Efter att ha låst in sina tillhörigheter i ett litet skåp ovanför britsen man tilldelats, lämnar man tepåsen till en av pojkarna som ser till att teet står nybryggt på det lilla bordet mellan britsarna när man återvänder från sitt bad. Man går först in i duschen och sedan kan man välja mellan fyra olika tempererade bassänger. Från den ljumma bassängen för barn och veklingar till den vitt och hett rykande lilla bassängen för härdade äldre män. Efter en lagom lång lögning i det varma vattnet kan man låta mäster skrubba den döda huden av kroppen. Avslutar med te Metodiskt med en sträv frottéhandduk rengör han kroppens alla delar och avslutar med en grundlig intvålning. Efter en sista dusch kan man rulla in sig i stora skynken och njuta sitt te utsträckt på den korta britsen med fötterna dinglande i luften. Badpersonalen kommer då och då med heta handdukar att lägga över ansiktet, och efter en skön slummer kan man till exempel titta på grannarna som spelar schack. När man ren och utvilad lämnar badet har man säkert fått en liten aptit och så vist är tillvaron inrättade att man på samma gata bara några steg tillbaka åt väster kan njuta av en riktig Pekinganka med alla tillbehören. Restaurangen heter Bianyifang (±„“À∑ª) och öppnades 1855. Den är en av Peking bästa och har förutom anka specialiserat sig på Shandong-provinsens kök. Färgstark opera Eftersom denna restaurang är mycket populär bör man nog reservera en plats, men om man kommer tidigt och nöjer sig med ett bord i den öppna salen kan man säkert få en plats. Väljer man att äta anka, som är mycket fet mat, bör man dricka några snapsar av det karaktäristiska gaoliangbrännvinet “lao baigar” (¿œ∞◊∏…) - “det gamla vita torra”, heter det lokala. Har man tur kan man köpa Daqu (¥Û«˙) eller Langjiu (¿ æ∆) från Sichuanprovinsen. Styrkan varierar från 55-60 procent och man tar många bägare. Som avslutning på denna intensiva dag kan ingenting vara mer passande än en färgstark föreställning av Pekingopera. Flera av de gamla teatrarna ligger kvar och Guanghe-teatern (π„∫ÕæÁ≥°) som ligger på första gatan mot norr efter man kommit ut från restaurangen, är många gånger ett säkert kort. Kanske visas någon opera med berättelser från romanen “de tre rikena” (»˝π˙) och även om man inte kan hänga med i texten som projiceras på väggen bredvid scenen så kan man ha stor behållning ändå. Bara detta att vara omgiven av en kinesisk publik, att känna åskådarnas förväntningar och uppleva feststämningen och se alla strålande ansikte är värt biljettpriset. Föreställningarna brukar ta ungefär tre timmar. De börjar oftast klockan sju på kvällen och för säkerhets skull bör man skaffa biljett några dagar tidigare. När operan är slut har mörkret fallit över Peking och då är det dags att cykla hem i den svala nattluften, förbi Himmelska fredens torg och längs Långa fridens gata upplyst av varma gatlyktor, i en stämning av eufori, säker om att detta var en av resans absoluta höjdpunkter. Mer om mat och dryck Webpages created at Bolingo Productions, copyright Lars Fredriksson | Latest revision Thursday, December 14, 2006. Other Other Other